emmmmajohansson

Som vanligt är det inte en jävel som tar min livskris på allvar. Berättar om mina problem vid matbordet och alla skrattar, slutar givetvis i att jag börjar störtgråta och går upp och smäller igen min dörr. Jag blir så jävla less. De är väl fan inte så jag valt att det ska kännas såhär. Jag hade ju lämgtat till 20 sedan 13 års ålder.  För dem är väl mina problem inget alls men vafan dom är gifta och har hus och barn. Julia är väl bara ung och dum. Känslan blir väl knappast bättre av att om jag ska få barn samtidigt som mamma så skulle jag bli gravid i oktober i år. Visst jag vill inte ens ha barn men de är endå en jävla press hon hade ju endå pappa då.

Nu ska jag sova jag kommer endå inte få ut nått mer av denna dagen