20,58

Pappa fick dåligt samvete och kom upp och sa förlåt och så. Han säger att livet börjar efter skolan, men de är inte så jävla lätt att tänka så. Jag bävar så fruktansvärt för Umeå, jag vill inte. Jag vill träffa mina underbara söta vänner men inget annat. Inte träffa alla andra *ckliga klasskompisar och bo ensam på 25 jävla kvadrat. Jag måste skaffa mig en kissekatt, kanske skulle den kunna agera lyckopiller åt mig. Jag ser inte ens fram emot utgångar, känner jag är så trist att jag hellre är hemma och ser på film ensam......

Ser det som enda möjligheten att bli glad igen, skaffa mig ett eget litet pälsdjur. När man är i stallet känner man sig uppskattad, Buster njuter av att bli borstad, katterna & Christians treåriga sto av att bli klappade. De visar det till skillnad från människor. Julia visar mig till 99% av tiden vi "umgås" hur jobbig jag är, hur mycket hon vantrivs i mitt sällskap och hur mycket hon längtar tills jag åker tillbaka till Umeå.

Nu kom mamma med upp, tydligen fick dom dåligt samvete. Kan dom gott ha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0