1 årsdagen
Kalle 21/8-00 - 3/2-10
Igår var det ett årsedan du började att luta huvudet bakåt och andas konstigt. Mamma ringde till veterinären och de sa att du var otroligt gammal så blev det lite från och till. Sen ringde mamma och bokade tid för att vi dagen därpå idag för ett år sedan skulle ge dig en spruta så du inte vaknade mer. Jag var så ledsen, du låg med mig i sängen hela kvällen och jag grät så all mascara försvann. Mamma och Julia grät också, pappa kom in och var sådär lugn som bara han kan och sa "lilla kalle" till dig. Det var en fruktansvärd dag. För idag ett år sedan kände jag mig som världens hemskaste människa som så gärna ville ha dig kvar. I bilen mot Stenungsund så satt du i din fraktbox i mitt knä och jag klappade dig hela vägen. Mamma sa att pappa ville vi skulle fråga om de fanns något vi kunde göra för att rädda ditt liv. Jag sa att vi inte skulle det för jag hade ställt in mig på det värsta. Vi parkerar bilen utanför veterinären och mittemot ett cafe, där inne satt det massa killar i min ålder, och jag lipade som en besatt. Jag kommer fortfarande ihåg vad jag hade på mig. Jag bar ur dig i din box och mamma bar en låda, du sedan skulle få ligga i. Vi går in till veterinären som blir impad över din ålder och han säger att det kan vara cancer du hade, att organen eventuellt började att lägga av och han sa det inte fanns något att göra. Han var rätt hårdhänt mot dig, som alla brukade vara. Så stack han dig med sprutan i magen, jag höll på¨att spy och vände mig om. Så höll jag dig och hörde hur andningen avtog. Det var helt fruktansvärt. Sedan gav han dig en till spruta efter du slutat andas så du verkligen skulle dö. Så la han dig i lådan, vi hade lagt handdukar där till dig. Det var fint förutom att han la dig åt fel håll. Han lade dig med ditt starröga och ditt halva öra uppåt, men det var kanske det som gjorde dig till dig. Jag hade lådan i knäet påväg hem, jag öppnade locket nästan direkt och klappade på dig. Så släppte mamma mig vid skolan, jag hade passande nog ett viktigt prov att göra, Jag kommer in i matsalen och alla glor nått helvetiskt, första gången jag inte brydde mig ett smack. Mina klassisar visste om de så de var snälla mot mig. Så gick jag störtlipande till läraren och sa att jag var där och ville göra provet- Han frågade varför jag grät och sa att jag kunde få göra det en annan dag men jag sa nej men tack jag vill göra det nu. Så gjorde jag provet, det gick bra-. Så gick jag hem tittade på dig. Grät lite till,. Det var verkligen en jättefruktansvärd dag på Bagarliden. Jag , mamma och julle grät, pappa var "hårdare". Men pappa var precis lika ledsen som jag, han tyckte så mycket om dig korven och du älskade verkligen pappa.
Att du inte fanns med oss den 21 Augusti på din 10 årsdag kändes konstigt, men det var dagen jag flyttade hit så jag hade så mycket att tänka på. När jag på min 19års dag den 7 December blev jag ledsen när jag tänkte på att det då var 10 ¨år sedan jag fick dig. På julafton var det jättetråkigt du inte var med oss, vi tänkte alla på dig! Vi pratade om dig och jag saknade att köpa en liten fånig julklapp till dig som jag slog in och sedan fick öppna åt dig.
Jag har mindre bilder på dig än vad jag hoppats på. Jag skulle vilja hitta bilden på dig i sele när du drar mina gosedjur i en stortelåda. Behöver jag säga att du hatade det? Så fort du var selad så ville du bara komma ur den. De enda gångerna du inte brydde dig var när vi gick på promenad upp till vattentornet, när du blev så trött efter den svinjobbiga branta backen att du när det var kanske 5 meter kvar fick lägga dig ner och chilla`? Min lilla sötbebebis. De gånger vi var på picknick med Anna och hennes Pelle. Du var som min lilla vovve.
Du var alltid så snäll du bet inte mig en enda gång. Men du bet Julia, bra gjort kompis! Jag saknar dig hur mycket som hellst, jag hade så gärna velat ha dig här nu. Katten var ju min ifrån början men jag har aldrig gillat henne ens hälften av vad jag gillar dig, kanske för hon var dum mot dig. Jag skulle gärna vilja ha en ny kanin. Men det är inte så lätt, jag vill ha en i samma kroppsbyggnad som dig. Men jag kan inte ha en svart igen då blir det bara som en ersättare. Men vågar endå inte, den kommer inte vara som diG endå. Den kommer säkert vara lika trist som alla andras kaniner! Behöver jag säga att jag nu sitter här och tårarna bara forsar?
Puss på dig min älskade lilla bebis. Hoppas du sover gott, jag ska lägga blommor på din grav när jag kommer hem. /Föralltid din mamma <3
Bild som älsklingsLinn mailade oss när vi var på Filli i januari 2010
Min lilla gangsta
Det finaste kortet jag har på min dator på dig <3
Igår var det ett årsedan du började att luta huvudet bakåt och andas konstigt. Mamma ringde till veterinären och de sa att du var otroligt gammal så blev det lite från och till. Sen ringde mamma och bokade tid för att vi dagen därpå idag för ett år sedan skulle ge dig en spruta så du inte vaknade mer. Jag var så ledsen, du låg med mig i sängen hela kvällen och jag grät så all mascara försvann. Mamma och Julia grät också, pappa kom in och var sådär lugn som bara han kan och sa "lilla kalle" till dig. Det var en fruktansvärd dag. För idag ett år sedan kände jag mig som världens hemskaste människa som så gärna ville ha dig kvar. I bilen mot Stenungsund så satt du i din fraktbox i mitt knä och jag klappade dig hela vägen. Mamma sa att pappa ville vi skulle fråga om de fanns något vi kunde göra för att rädda ditt liv. Jag sa att vi inte skulle det för jag hade ställt in mig på det värsta. Vi parkerar bilen utanför veterinären och mittemot ett cafe, där inne satt det massa killar i min ålder, och jag lipade som en besatt. Jag kommer fortfarande ihåg vad jag hade på mig. Jag bar ur dig i din box och mamma bar en låda, du sedan skulle få ligga i. Vi går in till veterinären som blir impad över din ålder och han säger att det kan vara cancer du hade, att organen eventuellt började att lägga av och han sa det inte fanns något att göra. Han var rätt hårdhänt mot dig, som alla brukade vara. Så stack han dig med sprutan i magen, jag höll på¨att spy och vände mig om. Så höll jag dig och hörde hur andningen avtog. Det var helt fruktansvärt. Sedan gav han dig en till spruta efter du slutat andas så du verkligen skulle dö. Så la han dig i lådan, vi hade lagt handdukar där till dig. Det var fint förutom att han la dig åt fel håll. Han lade dig med ditt starröga och ditt halva öra uppåt, men det var kanske det som gjorde dig till dig. Jag hade lådan i knäet påväg hem, jag öppnade locket nästan direkt och klappade på dig. Så släppte mamma mig vid skolan, jag hade passande nog ett viktigt prov att göra, Jag kommer in i matsalen och alla glor nått helvetiskt, första gången jag inte brydde mig ett smack. Mina klassisar visste om de så de var snälla mot mig. Så gick jag störtlipande till läraren och sa att jag var där och ville göra provet- Han frågade varför jag grät och sa att jag kunde få göra det en annan dag men jag sa nej men tack jag vill göra det nu. Så gjorde jag provet, det gick bra-. Så gick jag hem tittade på dig. Grät lite till,. Det var verkligen en jättefruktansvärd dag på Bagarliden. Jag , mamma och julle grät, pappa var "hårdare". Men pappa var precis lika ledsen som jag, han tyckte så mycket om dig korven och du älskade verkligen pappa.
Att du inte fanns med oss den 21 Augusti på din 10 årsdag kändes konstigt, men det var dagen jag flyttade hit så jag hade så mycket att tänka på. När jag på min 19års dag den 7 December blev jag ledsen när jag tänkte på att det då var 10 ¨år sedan jag fick dig. På julafton var det jättetråkigt du inte var med oss, vi tänkte alla på dig! Vi pratade om dig och jag saknade att köpa en liten fånig julklapp till dig som jag slog in och sedan fick öppna åt dig.
Jag har mindre bilder på dig än vad jag hoppats på. Jag skulle vilja hitta bilden på dig i sele när du drar mina gosedjur i en stortelåda. Behöver jag säga att du hatade det? Så fort du var selad så ville du bara komma ur den. De enda gångerna du inte brydde dig var när vi gick på promenad upp till vattentornet, när du blev så trött efter den svinjobbiga branta backen att du när det var kanske 5 meter kvar fick lägga dig ner och chilla`? Min lilla sötbebebis. De gånger vi var på picknick med Anna och hennes Pelle. Du var som min lilla vovve.
Du var alltid så snäll du bet inte mig en enda gång. Men du bet Julia, bra gjort kompis! Jag saknar dig hur mycket som hellst, jag hade så gärna velat ha dig här nu. Katten var ju min ifrån början men jag har aldrig gillat henne ens hälften av vad jag gillar dig, kanske för hon var dum mot dig. Jag skulle gärna vilja ha en ny kanin. Men det är inte så lätt, jag vill ha en i samma kroppsbyggnad som dig. Men jag kan inte ha en svart igen då blir det bara som en ersättare. Men vågar endå inte, den kommer inte vara som diG endå. Den kommer säkert vara lika trist som alla andras kaniner! Behöver jag säga att jag nu sitter här och tårarna bara forsar?
Puss på dig min älskade lilla bebis. Hoppas du sover gott, jag ska lägga blommor på din grav när jag kommer hem. /Föralltid din mamma <3
Bild som älsklingsLinn mailade oss när vi var på Filli i januari 2010
Min lilla gangsta
Det finaste kortet jag har på min dator på dig <3
Kommentarer
Trackback
