emmmmajohansson

Idag har jag bott i Umeå i exakt en månad. Camilla åkte med mig upp den 21/8 Karli kom den 22. När jag sedan började skolan den 30 så satte sig Camilla på planet hem. Men det gick bra Karl bodde hos mig till den 15:e i morgon är de en vecka sedan han flyttade. Och jag hade fel om mig själv trodde jag var en ensamvarg men hell no jag är så sanslöst sällskapssjuk. Jag har nu endå bara sovit själv tre nätter, sovit över hos Karl en gång sedan kom min kärlek hit och sällskapade med mig också.

Att bo själv är jobbigt, de är så jävla mega trist.

• Vad ska man göra?
• Plugga?
• Laga mat? Äta?
• Flashbacka?
• Sova?

Det är i allafall det enda jag gör, och pluggandet är så svårt och tråkigt att det inte blir något gjort. Hur kul känns de att chansen att jag misslyckas på första tentan är över 90 %? Jo de känns förjävligt. Men fastän jag vet om de så kan jag inte koncentrera mig tillräckligt för att göra något åt det. Kemi är de tråkigaste som finns!!

Hur går de annars för mig här 100 mil bort kan man ju undra? Jo de går bara bra, strul med boendet och så men Umeå är en bra stad! Jag längtar inte hem ett dugg, klart de finns några jag saknar och så men de är inte så farligt. Dock skulle jag behöva ett permanent sällskap. Ett mysigt djur som man kan gosa med hade inte varit fel! Då kanske jag klarat dagarna utan att ringa alla på min lista...

Puss