Kalle

Helvete vad jag kommer att faila på högskoleprovet. Helt seriöst jag kommer avlida. Det var det svåraste jag gjort i hela mitt liv, hann dock inte så långt innan ångesten tog över. Det var sådan himla överkurs på det.

Ska inte på bio med Julle sen, jag ska gå med Ida Edvardsson istället. Det blir säkert mycket trevligare, för Julia är så inne i filmen att det inte går att kommunisera med henne. Det är nog det värsta som finns, Hanna är likadan. Jag vill gärna prata under filmens gång och kommentera saker och så, då är det ju roligt om någon lyssnar.

Diskuterar nu med Karl om det är fail eller inte fail att tatuera sig. Du kan ju gissa vad jag tycker. Han säger att det är fett ovärt att tatuera sig, vad menar han? Förstår inte. Klart att det är så satans onödigt och tatuera en ful tatuering, men en snygg? Och ja man kan ju ändra sig, självklart. Men jag tror verkligen på det där att sätta den på ett ställe så man själv inte ser den varje dag. Då lär man tröttna, såvida det inte är en minnestatuering av något slag. Den enda minnestatueringen jag skulle kunna tänka mig är att tatuera in ett porträtt av Kalle när han dör. Men hur lätt är det att tatuera en svart kanin med mörkbruna ögon? Det är ju inte det att det är okej om det bara blir en svart kanin, det måste ju se ut som honom också. Så av den anledningen vill jag inte göra någon.

Kalle är min lilla ögonsten, jag fick honom av mina föräldrar på min 9 årsdag. Han har bara 1½ öra och har starr och är helblind på ena ögat. Men han verkar trivas hur bra som hellst med tillvaron och är gladare än någonsin :)

   


<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0